"Ni torkar bara skit"

Jag kommer ihåg när jag skulle påbörja min utbildning i tvåan. Jag valde att bli personlig assistent. Jag var så nervös. Att ta hand om en annan människas hygien är inte lätt. Det är väldigt intimt och både du och din brukare kan bli obekväma. Men jag är glad över att jag fick en bra utbildning så att jag fick läsa om hur man kan åtgärda dessa situationer. Jag fick gå på praktik där jag fick prova på allt men ändå så hörde man att det här jobbet handlar bara om att torka skit och spyor.

Men vad människor inte ser är hur mycket undersköterskorna på alla arbetsplatser kämpar för att göra brukarnas dagar så bra som möjligt. Och det finns ingenting bättre än att se lyckan i deras ögon när de får göra något de tycker om. Jag tycker ni är fantastiska. Alla som jobbar inom vården. Ni kämpar varenda dag. Jag vet det. Och fortsätt med det. Trots alla ändringar och regler så gör ni allt med ett leende på läpparna. Sen ska ni hem och hinna ta hand om er familj eller er själva. Det går knappt. Man känner sig som en robot. Men jag håller tummarna om att en dag så kommer det bli ljusare för er. Jag hoppas att regeringen gör något åt det här. Att det inte ska handla om pengar. För vi kan inte rå för om våra barn blir sjuka. Det kan ingen göra något åt.

"Du är psykiskt sjuk Ruvejda"

Den meningen har jag fått höra hela gymnasiet.
Men vad ni inte vet är när jag har kommit hem har den meningen ekat i mitt huvud.
När jag kommit hem har jag sett min pappa må dåligt över ett krig som var så löjligt.
När jag kommit hem så har jag knappt få se min mamma för hon har jobbat dag och natt för att ge oss mat på bordet, tak över huvudet och vatten för att släcka våran törst.
För båda är rädda. Rädda för att det ska bli krig i Sverige. Rädda för att jag och mina bröder inte ska få allt det vi behöver för att leva.
 
"Men Sverige är tryggt, här går ingen utan mat Ruvejda."
Ändå ser jag människor i min omgivning supa och röka bort sina problem.
Har de inte droger så har de sex. Har de inte sex så tar de ut det på en av sina nära och kära. Trycker ut de som betyder mycket för de. Som vill hjälpa de.
Människor är rädda nuförtiden. För att vi lever i en värld som inte är ärlig.
Kvinnor ska vara smala men samtidigt ska de ha stor rumpa, breda höfter, smal midja, stora läppar och inget hår på kroppen.
Män ska ha en stor penis, magrutor, de ska vara långa och målinriktade. Är de inte det så blir de stämplade som mesar och är man en mes så är man en bög. Som att det är något fel med att vara homosexuell.

Och hur lätt dras man inte in i den här främlingsfientligheten och rasismen?
Hur ofta har inte jag haft komplex över min vita hy för att alla solarietorskar inte kan acceptera att man blir blek på vintern?
Hur ofta har jag inte fått höra att jag borde sola? Varför? Ska jag få hudcancer för att vara någon jag inte är?
Hur ofta får jag inte höra att jag är fin MEN jag skulle vara FINARE om jag var smalare, hade mer smink och fixa håret mer.
Missupfatta mig inte jag älskar kosmetik. Men ingen ska säga åt mig vad jag ska göra!

Sen kommer jag ut i arbetslivet och skolan. Bara för att jag inte heter Svensson så får jag höra "Gud vad duktig du är! Vad bra svenska du talar! Ska du inte ha lite fläskkött till maten?" Ni anar inte hur ont det gör. Då muslimer levt under förtryck i flera år och det är så löjligt. För vi har allt i Sverige men ändå klagar vi. Jag var i en by i Uganda. De hade mat, vatten och skolgång. Det bodde muslimer och kristna i samma by. Det fungera utmärkt. Varför? För att de skiter i det materiella. Vi behöver kärlek i Sverige. Den dör ut, sakta men säkert..
 
Men som Kapten Röd sjunger i Pankman Anthem,
"Pengarna måste in, maten på ditt bord mättar inte din familj" 
Jag skiter i pengar. De behövs för resor, mat och skola. Men jag vill ha kärlek. Alla vill ha det. Men så fort någon blir psykiskt sjuk så stämplar man de. Jag blev stämplad med depression och ångest direkt. Men jag har aldrig tagit någon tablett mot det. För jag har en mormor som fick en psykos och tog självmord. Det fick jag reda på i tvåan på gymnasiet. Klart att jag mår dåligt när jag omedvetet växt upp i psykisk ohälsa. Men vad har socialen gjort? Tittat på! Vad har skolorna gjort? Tittat på! Vad har regeringen gjort? Gissa svaret nu...jo, tittat på.

Jag mår bättre nu. Börjar se ljuset i tunneln. Ska resa mycket det här halvåret. Omringar mig med människor som har mål och drömmar. Resten av er spottar jag på. För ni har spottat på mig. Och ju mer ni spottar på mig. Desto snabbare kommmer jag blomma! Kapten Röd sjunger det fint. 

/Ruru
 

Längesen

Det var sjukt längesen jag skrev ett blogginlägg. Jag har glömt bort hur kul det är att skriva. Hur kul det är att diskutera. Hur kul det är att inspirera andra. Kanske för att jag blev  trött på alla vetenskapliga rapporter under gymnasiet. Eller för att har lidit av psykisk ohälsa sen högstadiet men gick in i väggen för första gången under andra året på gymnasiet.
 
Vad har hänt nu då? Jag har tagit studenten och jobbar nu som personlig assistent, kalasvärd/städpersonal och dansare. JAg gör det jag alltid har velat göra och jag trivs som fisken i vattnet. Men vägen hit har varit tuff och jag ska dela med mig av min historia på min blogg. Vissa tycker att jag är alldeles för öppen, om ni tycker det så är det bara att klicka på det röda krysset i hörnet eller få bort mig i ditt flöde på Facebook. Ingen har ett perfekt liv och det är det jag vill uppmärksamma med den här bloggen. Hoppas att många av er stannar kvar!
 
HälsningarRuvejda 'Ruru' Hrustanovic
 
 
 

bild

ii

The happiest people I know are one of the saddest people I've ever met

Sitter och fyller på mitt album på Facebook med bilder från året som har gått och tänker på hur mycket bilder kan ljuga. Det ser ut som att jag har haft ett fantastiskt år med massor av äventyr som har skapat minnen. Självklart har jag varit med om roliga äventyr men jag har inte mått bra psykiskt. Det har nog varit det värsta året för mig för jag var inne på det andra året av min depression. Som jag har lidit. Som jag har funderat på självmord. Hur många gånger jag bara har legat och stirrar upp i taket och inte velat göra något. Tappat kontakten med vänner. Känt så mycket ensamhet och hopplöshet. Allt har liksom ätit up mig inifrån. Hade varken en bra eller dålig dag, jag mådde varken bra eller dåligt, bara neutralt. Kunde inte andas normalt för klumpen i bröstet och halsen störde. Det var som att det var en svart gubbe som satt på min axel och sa att jag inte dög och den blev större och tog över hela min kropp.   Kunde aldrig hitta ett svar till varför jag mådde som jag mådde, men nu har jag äntligen gjort det och nu är det dags att se det här som en erfarenhet och hjälpa andra. Nu är den där svarta gubben putteliten och jag ska göra allt för att den ska försvinna snabbt. Det blev ett bra slut på året, nu är jag med i ett projekt som handlar om psykisk ohälsa och nästa år kommer det ske mycket inom projektet. Vänner och ovänner, tro inte alla lever ett perfekt liv på grund av alla dessa sociala medier. Alla har gått igenom något svårt i livet, alla har en mörk historia och det är okej  för livet är inte perfekt. 
 
 

Söndagsmys

Idag skulle jag egentligen ha befunnit mig Stockholm och dansat, men på grund av förkylningen så blev det andra planer. Lite sura miner blev det men det kommer nya chanser! Istället för dans blev det att stanna kvar i sängen extra länge, mysa i min pyjamas hela dagen, baka, dricka te i stora mängder, Spider Man - marathon och ett varmt bad som avslutades med att måla naglarna. Har helt enkelt blivit ompusslad av mig själv och vilat ut helt. Känner mig ganska frisk nu och jag hoppas att det håller i sig imorgon. Nu poserar jag framför datorns webbkamera och jag försöker trivas i mina naturliga lockar, jag vill kunna känna såhär:
 
 
Men känner mest:
 
Det kanske blir bättre med tider. Nu bjuder jag på fler bilder, bara för att det är så himla kul (hehe)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det kanske inte ser så illa ut ändå. Får se om plattången kommer fram imorgon, god natt! Imorgon börjar en ny månad, spännande...
 
 
 
 
 
 
 
 

Como eu sou rica e famosa

Kan inte förstå att jag fortfarande har kvar några läsare. Härligt att ni tittar in, ska börja blogga igen. På riktigt. Den här veckan har inte varit ett dugg rolig. Har varit sjuk och frånvarande 75% av veckan, jag blir på så dåligt humör av sådant. Usch. Men när jag blir på dåligt humör så får jag tänka på det som gör mig på bra humör, dans. Fredagen den 21 november tog jag och min bror bussen till Stockholm för att dansa dancehall med Jacqueline från Enough Dance Crew. Det var fantastiskt roligt och det kändes som att jag var i Jamaica när jag var där. Så härliga människor, underbar musik och good vibes - som man säger på gammal hederlig engelska. Det var mad, som en jamaican skulle säga. Överraskade också min kära vän Dzemila (reaktionen var oförglömlig) och spred lite dancehall vibes i hennes skola också, alltid kul att dela med mig av min kärlek till dancehall.
 
Jag och Jacqueline (Sveriges dancehall queen)
 

♥♥♥

 

Lalala

Borde nog få pris i att vara sämst på att blogga men jag antar att det är för att jag inte har gjort det på länge. Har haft fullt upp. I söndags kom en dansare vid nam JR från gruppen Black Eagles till Norrköping och höll i en dancehall workshop. Jag har jobbat, både på Busfabriken och med dansen. Skolan är igång men allt flyter på bra. Det enda som suger är vädret. Hoppas att ni har haft det bra. 
 
 

Tisdagen den 28 oktober

 
 
Då var höstlovet här och det har inte varit som jag hade tänkt mig. Men jag har det bra ändå. Börjat med yoga varenda morgon och det är väldigt skönt. Tänkte fortsätta med det framöver. Jag ägnar min tid åt att koreografera, jag ska nämligen börja jobba som danslärare nästa vecka! Det ser jag fram emot. Resten av tiden lyssnar jag på musik, läser en bra bok, tar hand om hushållet och dricker te i lugn och ro. Precis som det ska vara under ett lov. Ska hinna träffa vänner som jag inte hunnit träffa också, sedan hoppas jag på att få jobba lite i helgen. 
 
 
 

Lediga dagar

Det tycker jag om. Då hinner du göra sker du inte har hunnit med innan. Sova länge. Laga god mat. Träffa en vän. Träna. Dansa. Ta hand om dig själv. Idag var en sådan dag. Sydde ihop en tröja som har varit trasig. Gjort om i rummet som snart ska målas om och inredas på nytt. Lyfte vikter på gymmet. Dansade med mina tjejer. Glömde bort att jag hade ett möte, men det gjorde ingenting. Pratade i Skype med en människa som bor på andra sidan jorden. Internet är inte så tokigt ändå, det går att lära känna människor över hela världen genom det. Kan inte tacka nej till det? Har alltså haft en toppenbra dag. Imorgon är jag ledig och på kvällen blir det fest. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Regniga höstdagar

 
 
Det är viktigt att hålla sig varm under hösten. Jag fick låna Ashurs sköna tröja och han var så snäll och sa att jag fick behålla den ett tag framöver. Det känns lite riskabelt dock för jag är lite kär i den. Nu har hösten kommit hit på riktigt. Löven ändrar färg samtidigt som de faller ner från träden, det regnar varje dag, det blir mörkt tidigt och solen går upp sent. Ibland kan det bli tråkigt. Det är lätt att bli att bli lite höstdeppig, men håll ut. Tiden går fort. Fokusera på allt bra, allt du har att se fram emot. Gör det du tycker om. Umgås med vänner. Dricka te och ät god mat. Snart är det Halloween också, jag älskar att klä ut mig. Det ska bli väldigt roligt!
 
 
 
 
 
 
 
 

Onsdagsmorgon den 15 oktober

 
 
Idag börjar jag klockan tre. Då får jag ligga i min säng lite extra länge. Dricka te ur min favoritkopp. Titta på min favoritserie. Bläddra igenom min tumblr. Mysa i min morgonrock. Unna mig lite vardagslyx, helt enkelt. Nu har jag gjort iordning mig i lugn och ro och snart tar jag spårvagnen till farmor.

Läsvärt

 
Klicka här och här!

Torsdagen den nionde oktober

En torsdagskväll som denna spenderar jag i min säng med fin musik i högtalarna. Sedan jag skrev sist så har jag blivit två jobb rikare och trivits superbra på praktiken. Har blivit ett par svarta byxor rikare också och varit på möten. Imorgon är det fredag vilket innebär skola, praktik och mys hos Elina. Det ser jag fram emot. 
 
 

Vecka 40

En kort skolvecka har det varit vilket betydde utgång på Hugos i onsdags, det var grymt kul eftersom att jag fick lära känna massor av nya människor och träffa gamla goda vänner också. Kvällen bjöd på drinkar och dans, slutade med promenader runt stan för att hitta ett ställe som kunde bjuda oss på lite vatten men det fanns det inte och så avlutades kvällen med att jag somna på spårvagnen hem. 
 
Jag har inte haft något plugg nu och det har nästan varit tråkigt? Har inte haft något att göra så jag har bara städat och lagat mat. Men jag hann i alla fall träffa och ta en fika med Azra och Ajla, två personer som jag inte hade umgåtts med på väldigt länge. Underbart! 
 
Nu är den här veckan slut och på måndag börjar min praktik. Det ska bli skönt att få vara borta från skolan ett tag och bara fokusera på annat. Jag vill bli frisk så att jag kan gymma igen också, saknar gymmet. Men mitt humör har inte varit det bästa de senaste dagarna. Ni vet när allt känns sådär hopplöst och man känner sig som ensammast i världen? Exakt så har jag känt och jag vet inte varför. Men det är okej. Man måste vara nere för att ta sig upp igen. Det går inte alltid att vara på topp.
 
GÅR INTE ATT LÄGGA UPP BILDER BLIR ARG?
 
 

Kulturnatten i Norrköping

I lördags bjöd Norrköping på all kultur som finns i staden. Det var allt från dans, musik, grafitti och målningar, kläder, mat m.m. Själv medverkade jag i ett jam tilslammans med ViBE Streetstyle Crew och så var jag med och dansa i Dansstudion. Därefter kollade jag på grafittimålare som prydde väggar med deras grymma graffittis och sedan så tittade jag på det fantastiska lokalbandet BalkanBagPack som bjöd på härliga toner från Balkan. Avslutade dagen med en fantastisk dansföreställninging vid namn Vi Som Bygger Broar, som var ett samarbete mellan tre olika dansskolor i Norrköping, det var väldigt häftigt att se flera olika dansstilar och tolkningar av andra dansstilar i en dansföreställning. Efter det blev det en utgång med härliga vänner i Puls nattklubb.
 
Försöker lägga upp bilder men det fungerar inte?
 
 
 
 
 
 

Torsdagen den 25 september

Mitt humör har varit så himla dåligt denna vecka. Jag behöver verkligen få vara med mina tjejer i helgen och det det jag verkligen fram emot. Glad att jag har de. Går mest runt i min bucket hat och pluggar. Vädret återspeglar mitt humör så himla bra. Hoppas att ni har det bättre. 

Den här varelsen får mig alltid att må bra dock ❤️




Mitt element




Tisdagen den 23 september

Spenderat dagen hemma på grund av förkylning. Försökt att göra något skolarbete men jag har verkligen inte haft ork. Druckit te i stora mängder och kollar på filmer. Jag avskyr att vara sjuk, blir så rastlös och uttråkad. Snart ska jag Skypa med en fin person, hoppas att det får mig på bättre humör. 


Tidigare inlägg
RSS 2.0