Ta mig tillbaks till vänligheten

Har nu varit hemma i Sverige i 3 veckor. Jag har fortfarande inte vant mig vid att sitta en meter ifrån en främling på busshållsplatsen, att lyssna på musik och nästan undvika människor man känner, att en ryggsäck ska ta upp en sittplats i spårvagnen. Jag hade nästan glömt hur konstigt främlingar kollade på mig när jag gav de ett vänligt leende. För en månad sedan befann jag mig i Ugandas huvudstad Kampala. Redan efter första timman i landet så kände jag mig välkommen. Efter en natt i Kampala tog jag mig ur sängen och tog en promenad runt kvarteret. Främlingar hälsade på en, stannade till och frågade hur jag mådde. Nu var det nästan som att jag var en av främlingarna i Sverige som kollade konstigt på mig när jag försökte ge de ett vänligt leende. Jag var förvånad över att en främling ville hälsa på mig och dela några ord med mig. Men det var precis det här jag tyckte Sverige saknade - vänligheten mot främlingar. I Sverige kan till och med främlingar kolla konstigt på en om man inte gör någonting mot de. I Uganda var det konstigt om jag inte hälsade på de. I Sverige är det konstigt om jag hälsar på de. Det är nästan så att man undviker folk man känner.
 
Men vad beror detta på? Svenskar är trevliga annars, när man väl pratar med de och de kommer "ur skalet", men inte allmänt. Jag kan inte skylla på telefonerna, för det var såhär innan de ens fanns. Det här är en av de tusen anledningarna till att jag saknar Uganda. Det var så lätt att föra konversationer med en främling som efter några minuter kunde gå från främling till vän. Jag kände mig trygg där. Om något skulle hända skulle jag få hjälp. Men jag känner inte samma trygghet i Sverige, även fast jag vill. Ibland går det att hitta guldkornen och oftast är de från en mycket äldre generation. På tal om generationer så hade de ugandiska ungdomarna stor respekt för äldre, och det saknar vi i Sverige också. I Uganda har de inte lika mycket materiella ting som vi i Sverige, men det spelar ingen roll för de är rika på andra sätt. De har rika själar. 
 
Foto: Linn Öster
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Tror fattigdomen lär folk att alla behöver varandra, oavsett vad. Vilken felförklarar det gamla svenska ordspråket: Ens död är den andras bröd.
Om du fattar va jag försöker säga ;)

Svar: Fast det här handlade inte om fattigdom.
Ruvejda Hrustanovic

2015-03-04 @ 22:20:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0