Nostalgia

 
 
 
Innan jag började med storstädningen av mitt rum idag så dammade jag av min stereo och så lät jag Dubioza Kolektivs eka över hela huset. Det var länge sedan jag var tvungen att ta fram ett CD-fodral och kolla baksidan för att se vilken låt som spelades i högtalarna. Nu behöver jag bara titta på datorskärmen. Men fördelen med det är att skivan inte hackar (lol). 
 
Till ämnet. Jag var väldigt nostalgisk idag. Jag har varit det på senaste tiden. Tittade på TV med familjen och Geordie Shore var på MTV. Mamma kommenterade det (se bilden ovan). Kollade därefter på en video som förklarade varför MTV inte spelar musik längre, musikvideos säljer inte lika bra längre och jag har tydligen blivit gammal. Jaha? Men varför kallas de för Music Television? 
 
Jag saknar att sätta på TV:n och så spelas det en låt där. Låtara var alltid bra. Jag blev nästan alltid nyfiken på vad låten hette och väntade tills låttiteln och artistnamnet kom upp. Det gjorde jag alltid när MTV spelade musik.
Snook på ZTV. Gameboys. Super Mario. Pokémon. Carton Netwoork. Listan blir lång, men jag avslutar den nu för det här inlägget ska inta handla om 90-talet/början vad 2000-talet.
 
Jag saknar hur det var förr eftersom att människor lever i sin egna bubbla mer och mer för varje dag. Förr var det lätt att få ett leende tillbaks när jag log mot främlingar. Släkten var alltid samlad och vi umgicks hela tiden. Jag var nästan aldrig ensam. Nu sitter jag framför datorn, som vanligt. Det gör jag alltför ofta och jag vet att jag inte är den enda. Det är inte hälsosamt. Vi behöver komma ut, umgås med varandra, ha roliga, tråkiga, jobbiga, konstiga stunder tillsammans - inte ensamma. Jag tänkte på det när jag såg en av Ken Rings inlägg på Facebook, han befinner sig i Kenya nu. Där lever de flesta väldigt gammeldags. Väldigt enkelt. Jag tror att människor uppskattar livet mer där än vad de gör här i Sverige, eller i västvärlden. Jag minns när jag var yngre och mina bröder spelade datorspel och tv-spel hela tiden. Jag bad till Allah att det skulle bli strömavbrott så att vi någon gång skulle kunna umgås som vanliga människor igen. Det önskar jag nu med. 
 
Ken Ring la upp en film på några människor som umgås runt en eld på kvällen i Kenya, den här kommentaren hittade jag i kommentarsfältet (nähä, säger du det Ruvejda?):
"De enkla o ibland de bästa, borde mer förflyttas till västvärlden där man tappat vetskapen om de viktigaste i livet. Gemenskap o sammanhållning. Runt elden existerar ingen ny mob, väl betalt arbete eller stress. Hakona Mantata"
 
Så sant, så sant...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0