ruruvejda.blogg.se

Idag så besökte jag ABF för att lyssna på Mathias Wåg som föreläste om den svenska extremhögern och valet 2014. Jag fick lära mig mycket nytt och det var väldigt intressant. Dessutom så var Mathias väldigt rolig att lyssna på. 

 

Att SD långsamt börjar ta över Sverige är jag medveten om. Men jag visste inte att det var så illa som det är nu. Att det nästan börjar bli OK att vara rasist, nazist och fascist. Att folk som vill vara lite mer gammalmodiga röstar på SD bara för att de står för svensk kultur och de är emot mångkultur. Fler människor börjar använda uttrycket "Jag är inte rasist men..." och Sverige börjar likna Tyskland under andra världskriget. När SDU besökte min skola fick de mycket hat emot sig, det var en stor folkmassa runt deras bord och många diskuterade politik med de. Jag blev kränkt p g a att jag är muslim. Jag vet att alla ska ha få ha sina politiska åsikter, men inte ska väll dina politiska åsikter kränka någon annan? De försöker att få rasismen se så "fin" ut som möjligt med deras flygblad om svensk kultur. De skyller allt på invandrarna. Men nej, det är inte invandrarnas fel. Det är systemets fel. Invandrarna har ingen möjlighet till att utbildas, integreras och etableras för att de placeras i områden där det nästan bara bor invandrare (eller människor med utländskt ursprung). 

 

Det är sjukt att det här händer. Jag kan knappt tro mina ögon. Det Sverige jag älskade håller på att gå bort. Men jag har fortfarande hopp för Sverige. Tillsammans kan vi gå emot den svenska extremhögern. Vi fick fler medlemmar i mitt förbund för att vi delade ut flygblad när SDU besökte min skola. Det går framåt och det ska fortsätta att gå framåt. Ett tips till er om ni ska gå med i ett politskt förbund: var försiktiga! Jag har flera vänner som har velat gå med i SDU p g a deras propaganda. Men de tänkte aldrig "varför?", fråga mycket och förvänta er bra svar. 

Min dag har varit lite si och så. Humörsvängningar på grund av människor i min omgivning. Men när jag kom hem såg jag att jag hade fått ett brev och det brevet var från Dzemila. I kuveret fanns det också choklad, precis det jag var sugen på. Min syster känner mig. 

 

Shoppade i KICKS där min vän Oscar (klicka på hans namn så kommer ni till hans blogg) jobbar. Ett tips till er som bor i Norrpan, dra till KICKS i Mirum. Han är verkligen en skönhetsexpert och han tar sin tid till att ge kunden det de behöver och lyssnar verkligen på kunden. Han brinner för det han gör, verkligen. Ren inspiration.Han vet verkligen vad jag behöve för det perfekta sminket och den perfekta huden. Därför köpte produkter för ansiktet från märket LANCOME. Utseendet har ändå en del att göra med mitt självförtroende och han hjälper mig verkligen att höja mitt självförtroende. Tycker om dig duso. 

 

Nu har jag tagit på mig lite gosiga kläder för att forstätta med skoluppgifterna så att jag kan gymma, övningsköra och fika imorgon. Älskar att ha fullspäckat schema.

 

 

Det har varit många motgångar nu. Men med hjälp av mig själv, min familj och mina vänner så har det gått galant. Nu börjar det gå mot medgångar istället. Är väldigt motiverad, har börjat gymma igen, dansen börjar snart och vi har massor av planer inför det kommande året, Jamaica i slutet av året, Streetstar, Juste Debou, Dzemila (♥), har fina klasskamrater (speciellt Thea, Elina, Yerko och Moa) Life's good sometimes.

 

 

 

Hej. Jag är full. Kärleksfull. På grund av mina fina vänner och min fina familj. Jag är fylld av kärlek vilket gör att jag ger kärlek tillbaks. Gårdagen började med (ja, jag måste skriva gårdagen för att klockan är 00:14) att jag tog en promenad med en fin vän. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, fina diskussioner. Eftersom att vi inte hade setts på länge så var det väldigt skönt att få ta en lång promenad och bara prata, speciellt för att han är så smart och fin. Jag är en väldigt social person, så det passar mig perfekt. Gick därifrån med ett leende. Tack. 

 

Tog sedan en promenad med min bror, som också är väldigt smart och fin. Han är nästan lika galen som jag. Skrattade mycket med honom. Jag är glad att jag har honom. När jag är vilsen så får han mig att känna mig trygg ändå. Tack.

 

Loggar in på Facebook och har fått ett långt kärleksfullt meddelande från Dzemila eftersom att hon såg mitt blogginlägg om henne idag. Hon skrev också en underbar status. Vi människor behöver bekräftelse och det ger hon mig verkligen. Tack.

 

Eftersom att mamma jobbade kväll idag så lagade jag mat för morgondagen. Pappa hjälpte till (feminsten is in da house). Det var underbart att få beröm och se mammas leende när hon kom hem. Här hemma tyckte alla att det såg fint ut och att det lukta gott. Blir så glad. Något som var lite pinsamt var att jag dansade i köket samtidigt som jag lagade mat, efter några sekunder så ringer det på dörren och där står Pontus (lol).

 

Humöret är på topp. Har insett att jag måste lägga mer tid på mig själv, för då märks det vilka vänner som fortfarande finns där för en. Den här bilden passar väldigt som ett avslut på det här inlägget (00:22):

 

 

Min blogg ska vara en plats där jag får skriva mina tankar. Dela med mig av fina bilder. Här vill jag bara vara mig själv och jag tänker skriva här precis när jag vill. 

 

 

 

Det finns en grupp som kallas för The Typical Juggar på Facebook. Där hittar jag roliga/tråkiga diskussioner, bilder/videos som jag kan relatera till m.m. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon bosnier som dansa det som jag dansar (de flesta dansar bosnisk folkdans). Men vips! Där var hon. Dzemila. Vi började snacka på Facebook i somras, sedan pratade vi om att ses. Den 29 november 2013 åkte jag upp till Stockholm och träffa henne för första gången, men det kändes som att jag träffade henne för 1000:e gången. Vi fick kontakt direkt! Hennes vänner trodde att vi hade känt varandra i ett halvår/år. Vi tänker likadant, uttrycker oss likadant men vi har säkert våra olikheter med (bara det att vi inte har märkt de än, lol). Hon är en underbar vän. Vacker är hon också, på både insidan och utsidan. Vi har så många planer nu och de ska bli av. Jag längtar. Precis när jag behövde en vän som hon så dykte hon upp, jag älskar henne. Volim te najvise, i saknam te (I love how we blandar jezik).

 

Alla behöver en sådan här vän. Jag hoppas att ni har det. Om ni inte har det, håll ut, det kommer. Och till mina andra vänner, ni är guldvärda ♥

 

Det här priset betyder mycket för mig. Jag älskar att sprida glädje. Jag älskar att få se människor le. Det behövs 72 muskler för att se sur ut, men endast 14 för att le. Det är så simpelt. Det spelar ingen roll om personen som ler  är en främling eller någon som står mig nära, bara av att ge andra personer glädje får mig att må bra. Mina vänner, min familj, dansare, och människor överlag gör mig glad, så varför inte ge glädje tillbaks? Jag gör det här  till ett löfte, inte ett nyårslöfte, utan ett löfte för livet. Jag ska alltid vara en glädjespridare för utan glädje är jag inte mig själv och min far lärde mig att jag alltid ska vara mig själv.

 

Tänker på Timbuktus låt Det löser sig när jag skriver så (lol). Annars då? (Som min vän Pontus brukar säga). Jo, livet rullar på. Det blev nyårsfirande med ett härligt gäng ute på landet från lördagen till onsdagen den här och förra veckan. Mycket tv-spelande, mat, galenskaper och roligheter. 

 

Det nya året har börjat och jag känner inte någon viss skillnad. Är samma person som jag alltid har varit. Men jag får ändå en sorts kick under nyårskiftet, vill alltid göra så mycket, nästan för mycket. Men jag har mycket att se fram emot, men en lång väg dit. Jag är mer motiverad än någonsin, det ska bli bra. Men inget new year, new me. Det ska bli mer new year, a better me. Jag vill fortsätta att växa som person, vilket jag kommer att göra.

 

Har umgåtts med fina vänner idag. Jag tycker om de. Varför? För att jag bara kan vara med de, vi behöver inte alltid hitta på något för att ha kul. Det räcker med att bara vara. Att känna sig bekväm i det. Att aldrig känna att det är pinsamt eller jobbigt. Precis det kände jag idag. Vi var alla trötta och sega, men jag hade det kul ändå.