Tisdag

Skola, RKU-möte och bosnisk folkdans. Så har min dag sett ut. Allt är som "vanligt" igen. Ingen praktik längre, jag blir ledsen. Saknar alla ungdomar och alla anställda, saknar familje-känslan jag hade där. Nu är det bara stress, stress, stress. Men alla fina människor runtom mig gör att allt känns bättre. Nu pratar jag med Ajla, Erol och Anes på Skype. Så jobbiga men samtidigt roliga, det behövs i vardagen. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0