ruruvejda.blogg.se

Jag är ganska bra på att uppskatta människor som tar en stor del av mitt liv, speciellt på att ge människor komplingar och visa min uppskattning för att jag har de i mitt liv (jag lovar att någon av mina vänner känner sig träffade). 

 

Jag vill börja med att tacka min familj. För att de har funnits där för mig sedan 17 mars 1996 klockan 07.05. Mina bröder, Kerim och Naim. Som alltid skyddat mig på rätt sätt. Om någon har varit elak har de inte gått fram till de och hotat de som det flesta syskon skulle göra, utan de lät mig hantera det själv, de gav mig goda råd och gjorde mig stark. Jag vill tacka mina föräldrar, för att de alltid har goda råd, stöttar mig i allt jag gör. Ni ger mig också goda råd, styrka och finns där oavsett vad jag har att prata om. 

 

Tack till alla mobbare jag har mött under dagis och under min skolgång. Ja, jag vet att jag var mullig men är jag en kossa för det? Är jag ful för det? Ja, jag vet att jag tyckte om skolan och att plugga. Ja, jag vet att jag var för snäll och tog andra människor för mig själv. Ni lärde mig att inte vara för snäll. Jag har gått ner i vikt och jag forstätter med det. Jag kan ta skit från sådana som er, utan att bry mig. Elaka kommentarer åker in i ena örat och flyger ut ur andra, så tack. Tack så jävla mycket.

 

Jag vill tacka mina fem vänner under högstadiet, de som tog en stor plats i mitt liv just då, Clara, Nicole Emely, Julia och Olivia. Vi upptäckte saker tillsammans. Vi gjorde misstag tillsammans. Vi gick på äventyr tillsammans. Vi levde livet som unga tillsammans, det var underbart. Ni var som de systrarna jag aldrig fickIbland saknar jag de tiderna men jag vet att de inte kommer att komma tillbaks. Men vi hade kul, jag lärde mig mycket av det. Jag utvecklades som person tillsammans med er. NI har skapat mig. Tack.

 

Tack till Sawitri, Johan och Ewa, som är som två extramammor och en extrapappa.

 

Sedan vill jag tacka Dansstudion, Folkuniversitet, Josefine Wärn, Marcus Nilsson Nord, ViBe Street Style Crew och erat jam som hjälpte mig att ta tag i dansen. Innan så spelade jag basket, vilket jag gör på min fritid ibland fortfarande, jag vill tacka mina lagkamrater som var ett underbart stöd under matcherna eftersom att tiden då jag spelade basket var en känslosam tid i mitt liv eftersom att min far var sjukskriven och spenderade sina dagar på sjukhuset. Det var roligt och jag saknar er ofta. Men tillbaks till dansen. Summer Camp 2011, tack för att jag fick vara med och ta del av danskulturen och hitta det jag var bra på. 

 

Ett ännu större tack till Josefine Wärn, som är min danslärare och vän än idag. För att du är ett underbart stöd i dansen och livet. För att du är en underbar person och danslärare. Och tack till ViBE, ni äger. Tack till mina dancehall-brudar, som är ett underbart stöd med.

 

Tack till alla killar som jag har pratat med, varit förälskad/kär i. För att ni har lärt mig att vara försiktig med kärlek. För att ni har lärt mig att vi människor är beroende av varandra och bekräftelse. Speciellt Oskar, Damir och Oliver. Ni fick mig att känna mig speciell, fin, vacker och jag kände mig som en underbar person när ni gav mig den bekräftelsen jag fick av er. 

 

Tack till min klass, som är helt underbar. Speciellt Mathilda, Yerko, Elina och Mathilda som alltid har varit där och stöttat mig i klassens upp och nedgångar. Jag ser fram emot att ta studenten med er om två år.

 

Pontus, Ajla, Oskar Sahlin, Ash, Marcus, Irma. Tack för att ni är underbara vänner, tack för att ni alltid finns när jag behöver er och för att jag alltid kan ha roligt med er.

 

Kärlek till er, vänner som ovänner. Vi är i alla fall inte fiender. Kram.